En trevlig afton...
En trevlig afton har jag haft i kväll då några av mina körkamrater varit här och vi har övat på de sånger vi ska sjunga på Gävle gospelfestival. Jätteroligt att sjunga tillsammans och hur ska det då inte bli i Gävle när vi blir massor av sjungare....
"Herren ska ldrig lämna eller överge dig"
Haft en trevlig helg. igår, lördag gick jag tilll stan och inhandlade nya träningskläder på Lindex. Trodde i min enfald att jag skulle kunna köpa träningskläder på sportbutiken nu när jag minskat från stl. 54 till 44 men tji fick jag. Stl.42 var det största jag fann, det är tydligt att är man fet får man ha en ful gammal t-shirt och några gamla urtvättade mysbyxor. Det är inte till att uppmuntra överviktiga att träna inte....
Nåväl handlade som sagt på Lindex och nu ska bara byxorna fållas och ryggen bli så pass bra att det känns roligt att träna igen sen ska kläderna invigas och jag kommer att känna mig som Susanne Lanefelt, minst.
Handlade också ett par nystan garn som jag börjat stickat sockor av. I alla fall hoppas jag att det ska bli ett par sockor, har aldrig tidigare gjort några sådana så man vet ju aldrig. Känner mig i alla fall mycket inspirerad för garnet är så vackert.
Senare på dagen var föräldrarna här på middag och de bjöds på ytterfilé med ugnstekt potatis och morötter o tomat, till det serverades bearnaisesås och broccoli. Till dessert åt vi färsk toscagratinerad ananas, jättegott.
Kvällen ägnades åt att sticka o se på tv.
Idag var jag i Svenska kyrkan då det var ekumenisk gudtjänst. Mycket folk och en varm och fin gudtjänst. Var sen till systra mi på middag tillsammans med föräldrarna och systersonen. Vi fick jättegod lax och till dessert rabarberpaj, gott så.
Sen jag kom hem har jag mest suttit i fåtöljen då ryggen inte alls varit på min sida denna dag. Har rivit upp det jag stickade igår och börjat från början igen....Har också pratat med äldsta dottern som bor långt upp i Norrland och det är alltid roligt. Nu är det sovdag, hade tänkt komma i säng före midnatt men så blev det alltså inte idag heller.
Några ord jag haft i mitt huvud idag är "Jag ska aldrig lämna eller överge dig" Det gäller mig och dig också....
Nåväl handlade som sagt på Lindex och nu ska bara byxorna fållas och ryggen bli så pass bra att det känns roligt att träna igen sen ska kläderna invigas och jag kommer att känna mig som Susanne Lanefelt, minst.
Handlade också ett par nystan garn som jag börjat stickat sockor av. I alla fall hoppas jag att det ska bli ett par sockor, har aldrig tidigare gjort några sådana så man vet ju aldrig. Känner mig i alla fall mycket inspirerad för garnet är så vackert.
Senare på dagen var föräldrarna här på middag och de bjöds på ytterfilé med ugnstekt potatis och morötter o tomat, till det serverades bearnaisesås och broccoli. Till dessert åt vi färsk toscagratinerad ananas, jättegott.
Kvällen ägnades åt att sticka o se på tv.
Idag var jag i Svenska kyrkan då det var ekumenisk gudtjänst. Mycket folk och en varm och fin gudtjänst. Var sen till systra mi på middag tillsammans med föräldrarna och systersonen. Vi fick jättegod lax och till dessert rabarberpaj, gott så.
Sen jag kom hem har jag mest suttit i fåtöljen då ryggen inte alls varit på min sida denna dag. Har rivit upp det jag stickade igår och börjat från början igen....Har också pratat med äldsta dottern som bor långt upp i Norrland och det är alltid roligt. Nu är det sovdag, hade tänkt komma i säng före midnatt men så blev det alltså inte idag heller.
Några ord jag haft i mitt huvud idag är "Jag ska aldrig lämna eller överge dig" Det gäller mig och dig också....
Jag har en ängel i mitt rum....
En ängel som lyser för mig när jag sover och som symboliserar de osynliga änglar som jag tror jag också har i mitt rum och i hela mitt hem. De finns där för att beskydda mig och trösta mig och för att jag ska veta att jag inte är ensam.
Trots änglarna så har det varit ännu en tuff dag med värk i ryggen, många tårar och nåt konstigt anfall då jag fick akut ont i magen ,började kallsvettas och blev likblek. Blev jätterädd och ringde föräldrarna och mamma kom efter några minuter. Jag la mig och det blev ganska snabbt bättre men var alldeles slut och somnade. Då jag vaknade mådde jag tack och lov bra igen. Skulle ha träffat en vän jag inte mött på 4 år och jag fick ju ringa till henne och ställa in vilket kändes mycket ledsamt men jag hoppas vi kan ses nästa vecka i stället. Körövning i kväll som inte kändes lika roligt som vanligt, brukar annars vara jättebra för en lessen själ som mig: lessen till körövningen, glad från ....Grät då jag kom hem och då ringde mannen och trodde jag hade sökt honom vilket jag inte hade. Han frågade hur det var, vad säger man? Hipp hurra, livet leker, nej man säger, det är väl som det är och hade velat säga "Hade du brytt dig hade du kanske frågat någon gång mellan jul och nu".....Det gör så väldigt ont att den man jag älskat i 33 år bryr sig så lite om mig. Förstår inte hur han bara kan stänga av. I kväll blir det sömntablett direkt då jag lägger mig, ska inte vänta till efter ett eller två. Ska vara hos sjukgymnasten i morgon 9.30 så jag kan ju inte sova hur länge som helst. Nu ska jag hänga tvätt sen blir det sängen, godnatt.
Trots änglarna så har det varit ännu en tuff dag med värk i ryggen, många tårar och nåt konstigt anfall då jag fick akut ont i magen ,började kallsvettas och blev likblek. Blev jätterädd och ringde föräldrarna och mamma kom efter några minuter. Jag la mig och det blev ganska snabbt bättre men var alldeles slut och somnade. Då jag vaknade mådde jag tack och lov bra igen. Skulle ha träffat en vän jag inte mött på 4 år och jag fick ju ringa till henne och ställa in vilket kändes mycket ledsamt men jag hoppas vi kan ses nästa vecka i stället. Körövning i kväll som inte kändes lika roligt som vanligt, brukar annars vara jättebra för en lessen själ som mig: lessen till körövningen, glad från ....Grät då jag kom hem och då ringde mannen och trodde jag hade sökt honom vilket jag inte hade. Han frågade hur det var, vad säger man? Hipp hurra, livet leker, nej man säger, det är väl som det är och hade velat säga "Hade du brytt dig hade du kanske frågat någon gång mellan jul och nu".....Det gör så väldigt ont att den man jag älskat i 33 år bryr sig så lite om mig. Förstår inte hur han bara kan stänga av. I kväll blir det sömntablett direkt då jag lägger mig, ska inte vänta till efter ett eller två. Ska vara hos sjukgymnasten i morgon 9.30 så jag kan ju inte sova hur länge som helst. Nu ska jag hänga tvätt sen blir det sängen, godnatt.
Ont i ryggen...
...... idag med, eller nacken och skuldran i alla fall. Var till sjukgymnasten som är underbar. Hon är lika mycket terapeut som sjukgymnast.... Hon sa att det onda sitter i musklerna och trodde att hela min livssituation påverkar min kropp.Hon tryckte också tydligen bort nånting men jag har fortfarande lika ont. Var en sväng in på en klädaffär och hittade en röd v-ringad tröja och en grå lite klänningsaktig stickad sak, tillsammans kostade de 500 kronor . Har det sista året gått ner nästan 30 kg i vikt och det är klart det är roligt att köpa nya kläder.
På em var jag och besökte mor och far som är mitt ständigt dåliga samvete. Inte så att de sitter ensamma och avsidestagna, det är full fart på dem men jag vet att de oroar sig för mig och jag behöver visa att jag klarar mig.
I kväll skulle mannen hit och fixa något men jag kände att jag inte orkade träffa honom. Jag saknar honom så oerhört och vill inget annat än träffa honom. När jag träffar honom är han ju så långt ifrån mig att det bara gör ont, ont, ont och jag blir jätteledsen och det är jag redan tillräckligt. Gick till en vän en stund och där blev jag så ompysslad, nåt jag verkligen uppskattar. Tack för det L.
Nu hoppas jag att jag sover... Igår precis när jag skulle somna såg jag mannens ansikte som det såg ut vid ett par tillfällen under resan förra året och de minnena gör så ont. Gick inte att somna efter det, hjärtat ville brista (hur många gånger kan det brista?) Fick ta en sovtablett och jag hopps slippa den i natt, det har blivit alldeles för många på sistone Värktabletter har det också blivit men inte tycker jag de gör någon nytta.
"Det kommer att bli bättre" vill tro det.
På em var jag och besökte mor och far som är mitt ständigt dåliga samvete. Inte så att de sitter ensamma och avsidestagna, det är full fart på dem men jag vet att de oroar sig för mig och jag behöver visa att jag klarar mig.
I kväll skulle mannen hit och fixa något men jag kände att jag inte orkade träffa honom. Jag saknar honom så oerhört och vill inget annat än träffa honom. När jag träffar honom är han ju så långt ifrån mig att det bara gör ont, ont, ont och jag blir jätteledsen och det är jag redan tillräckligt. Gick till en vän en stund och där blev jag så ompysslad, nåt jag verkligen uppskattar. Tack för det L.
Nu hoppas jag att jag sover... Igår precis när jag skulle somna såg jag mannens ansikte som det såg ut vid ett par tillfällen under resan förra året och de minnena gör så ont. Gick inte att somna efter det, hjärtat ville brista (hur många gånger kan det brista?) Fick ta en sovtablett och jag hopps slippa den i natt, det har blivit alldeles för många på sistone Värktabletter har det också blivit men inte tycker jag de gör någon nytta.
"Det kommer att bli bättre" vill tro det.
En rätt bra dag idag...
...trots en intensiv värk i rygg och nacke. Nackvärken har jag dragits med ett par veckor och därför beställde jag tid hos sjukgymnasten i morgon. Ryggvärken kom igår kväll när också allt annat också kändes tungt. Tog en sömntablett och somnade ifrån allt och så länge jag var kvar i sängen kände jag just inget men man kan ju inte ligga hela dagen.... Kom dock på att i fåtöljen satt jag riktigt bra så där har jag suttit och myst med te, musik, gardinkatalog och levande ljus. Har ju julen fortfarande kvar och det är så mysigt men till tjugondagen åker den allt ut, tror jag....Min goda kamrat var också här och fikade tidigare idag och vi gick en sväng vilket säkert var bra för ryggen. Har pratat med en annan vän i telefon och jag kan inte var nog tacksam för mina vänner, de är underbara.
5 januari. Så lessen...
Jag är så oteknisk men mannen har alltid tagit hand om allt sånt och jag har gjort nåt annat i stället....Fast jag tror att han klarar det mesta själv. Nu är det stup i ett grejer som jag inte begriper mig på. Fick en Dvd i julklapp av mannen (som fortfarande juridiskt är min man men i hans hjärta var det längesen han var det) Skulle försöka att spela in ett program i kväll men bruksanvisningen är på engelska och jag vet inte ens om apparaten är på eller av....
Innnan allt det här började för min del(för snart ett år sedan) och jag funderade på om det skulle vara bäst om jag eller han dog först, vem skulle klara sig bäst utan den andra?Kom jag fram till att det vore bäst om vi fick dö samtidigt för jag trodde i min enfald att mannen inte skulle kunna leva utan mig, inte för att han inte klarar allt praktiskt utan för att han inte skulle kunna vara utan mig. Själv visst jag att jag inte skulle kunna leva utan honom. Men nu hör jag bara LURAD, DU ÅR LURAD, löften om kärlek tills döden skiljer oss åt var bara ord, det har ingen betydelse längre. Vem kan jag längre lite på? Han som jag alltid litat på till 100% har svikit och det gör ont, ont. Finns det någon som är sann längre. Har min tro på att Gud aldrig sviker men just nu känns det inte som det räcker....
Innnan allt det här började för min del(för snart ett år sedan) och jag funderade på om det skulle vara bäst om jag eller han dog först, vem skulle klara sig bäst utan den andra?Kom jag fram till att det vore bäst om vi fick dö samtidigt för jag trodde i min enfald att mannen inte skulle kunna leva utan mig, inte för att han inte klarar allt praktiskt utan för att han inte skulle kunna vara utan mig. Själv visst jag att jag inte skulle kunna leva utan honom. Men nu hör jag bara LURAD, DU ÅR LURAD, löften om kärlek tills döden skiljer oss åt var bara ord, det har ingen betydelse längre. Vem kan jag längre lite på? Han som jag alltid litat på till 100% har svikit och det gör ont, ont. Finns det någon som är sann längre. Har min tro på att Gud aldrig sviker men just nu känns det inte som det räcker....
Här är det vinter idag....
Blåsigt och ett par grader kallt och riktigt bitigt i kinderna var det när jag och vännen var ute på en promenad. Hemma igen bjöd jag på makaronipizza och rödkålssallad, riktigt gott var det. Makaronipizza var en av barnens favoriter som ofta stod på matbordet då de bodde hemma, nu blir det mer sällan.
Är förvånad och glad för att min julgran inte har fällt ett barr sen jag tog in den dagen före julafton och då är det bara en vanlig hederlig bondgran.
Har börjat röja mitt skrivbord så jag ska kunna använda detsamma för att sen kunna använda symaskinen och sy om och laga diverse kläder och kanske t.om sy något nytt av tyg som bara väntar att bli sytt...Så många papper som väntar att bli insorterade och så många recept som väntar på att bli tillagade.
Nu väntar närmast sängen för en lur för att orka vaka helgnätterna som ska tillbringas på mitt arbete.
Han fattas mig....
Jag är halv utan hans kärlek.......
Nytt år och ny blogg 2 januari år 2008.
Ja då är det bara att köra fast jag inte vet var det kommer att ta vägen. En ny blogg som vem som helst kan komma att läsa....Att vara lite anonym ger mig lite av en frihetskänsla, att kunna skriva av mig lite grann när det är jobbigt men också att kunna dela med mig av glädjeämnen och det som är positivt i livet. För trots att livet just nu är jobbigt och det är många tårar så har jag ju så väldigt mycket att glädjas över. Varje dag finns det alltid något att var tacksam för om så bara att man kan kliva upp ur sängen. De dagarna har dessbättre inte varit så många, för det allra mesta finns det ju flera saker att glädjas åt varje dag.
Hoppas kanske att någon ska hitta hit som har liknande erfarenheter som jag och att vi kan dela tankar och funderingar. Är det ingen mer än jag själv som kommer att läsa så fungerar det ju ändå som en dagbok och kanske som terapi för mig själv.
Hoppas kanske att någon ska hitta hit som har liknande erfarenheter som jag och att vi kan dela tankar och funderingar. Är det ingen mer än jag själv som kommer att läsa så fungerar det ju ändå som en dagbok och kanske som terapi för mig själv.
