Julkorten färdiga



Nu har jag gjort 64! såna här julkort och de allra flesta är skickade. Känner mig rätt nöjd att jag fick till det i år. I fjol fick jag inte iväg många kort alls. Hade bestämt att bara skicka till de jag verkligen tycker om och som jag känner bryr sig om mig men det blev ändå så många och det är väl fantastiskt bra  att jag har så många vänner.
Julkonserterna är över och båda var fantastiskt roliga men den igår kväll var ändå bäst. Det gick så bra att sjunga och det var så många som lyssnade och såg glada ut.
Igår fick jag också den finaster present jag tror jag någonsin fått. En ung vän såg en tavla och kom att tänka på mig och så gjorde hon en liknande tavla och gav till mig, bara så där, för att göra mig glad och det blev jag. Väldigt mycket glad blev jag, långt in i hjärtat, tacka snälla rara A. Ni ska få se den här men den är just nu hos mina föräldrar... Den kommer i alla fall att få en plats i mitt nyrenoverade vardagsrum.
Annars är det många tankar och minnen som kommer farande i dessa tider och funderingar hur julen ska bli? Hur har mannen det, är han glad? Jag vet , jag ska inte tänka på det men ibland går det inte att låta bli. "Pratmannen" säger att jag bara ska tänka sorgliga tankar 5 minuter i taget men idag har det nog blivit lite mer....Kom mitt under konserten att tänka på den 5 juni 2007 när mannen sa att han "inte ville försöka något mer".... Det är inte mest det han sa mer känslan, hur långt ifrån mig han var.......en mardröm som var sann....
Hade tänkt göra så mycket i kväll men det blev en film om två skilda kvinnor i stället, tänkte jag kunde lära mig nåt om livet men jag vet inte om deras sätt att leva är något för mig. "Pratmannen" skulle nog bli nöjd om jag följde deras exempel tror jag , han tycker jag ska dejta runt och vara ute och dansa. Jag vill ju helst att någon(den perfekte mannen) ska ramla ner från himlen bara. ( men så går det väl inte till kan jag tro?)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0