Ont i ryggen...
...... idag med, eller nacken och skuldran i alla fall. Var till sjukgymnasten som är underbar. Hon är lika mycket terapeut som sjukgymnast.... Hon sa att det onda sitter i musklerna och trodde att hela min livssituation påverkar min kropp.Hon tryckte också tydligen bort nånting men jag har fortfarande lika ont. Var en sväng in på en klädaffär och hittade en röd v-ringad tröja och en grå lite klänningsaktig stickad sak, tillsammans kostade de 500 kronor . Har det sista året gått ner nästan 30 kg i vikt och det är klart det är roligt att köpa nya kläder.
På em var jag och besökte mor och far som är mitt ständigt dåliga samvete. Inte så att de sitter ensamma och avsidestagna, det är full fart på dem men jag vet att de oroar sig för mig och jag behöver visa att jag klarar mig.
I kväll skulle mannen hit och fixa något men jag kände att jag inte orkade träffa honom. Jag saknar honom så oerhört och vill inget annat än träffa honom. När jag träffar honom är han ju så långt ifrån mig att det bara gör ont, ont, ont och jag blir jätteledsen och det är jag redan tillräckligt. Gick till en vän en stund och där blev jag så ompysslad, nåt jag verkligen uppskattar. Tack för det L.
Nu hoppas jag att jag sover... Igår precis när jag skulle somna såg jag mannens ansikte som det såg ut vid ett par tillfällen under resan förra året och de minnena gör så ont. Gick inte att somna efter det, hjärtat ville brista (hur många gånger kan det brista?) Fick ta en sovtablett och jag hopps slippa den i natt, det har blivit alldeles för många på sistone Värktabletter har det också blivit men inte tycker jag de gör någon nytta.
"Det kommer att bli bättre" vill tro det.
På em var jag och besökte mor och far som är mitt ständigt dåliga samvete. Inte så att de sitter ensamma och avsidestagna, det är full fart på dem men jag vet att de oroar sig för mig och jag behöver visa att jag klarar mig.
I kväll skulle mannen hit och fixa något men jag kände att jag inte orkade träffa honom. Jag saknar honom så oerhört och vill inget annat än träffa honom. När jag träffar honom är han ju så långt ifrån mig att det bara gör ont, ont, ont och jag blir jätteledsen och det är jag redan tillräckligt. Gick till en vän en stund och där blev jag så ompysslad, nåt jag verkligen uppskattar. Tack för det L.
Nu hoppas jag att jag sover... Igår precis när jag skulle somna såg jag mannens ansikte som det såg ut vid ett par tillfällen under resan förra året och de minnena gör så ont. Gick inte att somna efter det, hjärtat ville brista (hur många gånger kan det brista?) Fick ta en sovtablett och jag hopps slippa den i natt, det har blivit alldeles för många på sistone Värktabletter har det också blivit men inte tycker jag de gör någon nytta.
"Det kommer att bli bättre" vill tro det.
Kommentarer
Trackback
