Så svårt....
Haft en lugn eftermiddag, med slipning och målning av ytterdörr och sen till kyrkan för en samtalskväll. När jag sen cyklade hem mötte jag M. och jag bara föll... Trodde kanske jag hade kommit längre... Det var ett tag sen det gjorde så ont. Nu blir det en kopp varm choklad för jag är stelfrusen, två panodil och en sovtablett å så fleecmorgonrocken och allt det andra jag behöver för att inte frysa ihjäl. Vetekudden ska också höstinvigas.
Hoppas att du fått sova gott trots incidenten med M. Det e svårt o stänga av o det gör ont lång lång tid men även om tiden inte läker alla sår så blir det bättre o bättre o lättare o lättare. Tycker att du e fantastisk o du fixar detta oxå, kom i håg att du e starkare än du tror det har du verkligen bevisat nu i sommar.
Va rädd om dig o stor kram från christel
Mor, lilla mor, hoppas du klättrat en liten bit uppåt idag. Kanske faller man lika långt, men kanske är man kvar där uppe lite längre tid mellan fallen. Och kanske blir nästa fall inte riktig lika djupt. Och när du trillar, så står det hur som helst alltid en liten anka där. Glöm inte det. Kvack.
Tack ni goa....
