Man vågar mer än man tror!
Så klart att det fortfarande är sommar. Någon sa "nu på hösten" och då var det fortfarande i juli. Sommar är det ju hela augusti och även september å sen blir det ju brittsommar i oktober.....
Att jag inte uppdaterar här beror på att min dator ännu inte är användbar och det börjar kännas som ett handikapp. Vad gjorde man för bara några år sedan innan dataåldern?
Sommaren hittils har varit så bra även om vädret efter min semesterresa inte varit det bästa. Försöker måla mina nya takstolar över altanen mellan skurarna och hoppas bli klar med det den följande veckan för att sen övergå till att skrapa och måla själva huset. Det blir den mest slitna sidan i år så får jag ta resten nästa år. Oroar mig lite över att jag ska klättra på en ställning högt upp i luften men det går kanske, det är värst i början....Man klarar allt man vill har jag hört....
Har gjort något jag aldrig trott om mig själv denna sommar. När jag och lillasyster var på gospelläger i somras fick jag förfrågan om att hålla ett litet tacktal till ledarna. Jag förvånade mig själv med att säga att "jag kan kanke försöka". Vet inte riktigt vad som flög i mig? Jag som hela livet inte vågat stå framför folk och tala tog åt mig detta frivilligt. I samband med avlutningsmiddagen skulle tacktalet hållas och jag var riktigt , riktigt nervös men jag gjorde det! När jag satte mig ner började hela jag att skaka och tårarna bara rann men som sagt, jag gjorde det och jag känner mig så stolt. Lite extra roligt var det att flera personer gav mig beröm för det "avslappade och naturliga talet" och någon sa t.om att det var roligt med "en van talare". ha, ha....
Det som varit mindre roligt är att den jag helst velat delat det här med inte längre intresserad av vad jag gör eller längre en del av mitt liv och det gör så ont. Sen den 17/6 är vi inte heller längre gifta rent juridiskt, skilda i ordets rätta bemärkelse har vi ju varit över två år nu eller kanske ännu längre? Har hoppats att skilsmässan skulle bidra till ett avslut och att jag skulle må bättre men jag vet inte om det fungerat så bra. Jag är verkligen inte hel utan honom, han har varit halva jag så länge. Han fattas mig.
Att jag inte uppdaterar här beror på att min dator ännu inte är användbar och det börjar kännas som ett handikapp. Vad gjorde man för bara några år sedan innan dataåldern?
Sommaren hittils har varit så bra även om vädret efter min semesterresa inte varit det bästa. Försöker måla mina nya takstolar över altanen mellan skurarna och hoppas bli klar med det den följande veckan för att sen övergå till att skrapa och måla själva huset. Det blir den mest slitna sidan i år så får jag ta resten nästa år. Oroar mig lite över att jag ska klättra på en ställning högt upp i luften men det går kanske, det är värst i början....Man klarar allt man vill har jag hört....
Har gjort något jag aldrig trott om mig själv denna sommar. När jag och lillasyster var på gospelläger i somras fick jag förfrågan om att hålla ett litet tacktal till ledarna. Jag förvånade mig själv med att säga att "jag kan kanke försöka". Vet inte riktigt vad som flög i mig? Jag som hela livet inte vågat stå framför folk och tala tog åt mig detta frivilligt. I samband med avlutningsmiddagen skulle tacktalet hållas och jag var riktigt , riktigt nervös men jag gjorde det! När jag satte mig ner började hela jag att skaka och tårarna bara rann men som sagt, jag gjorde det och jag känner mig så stolt. Lite extra roligt var det att flera personer gav mig beröm för det "avslappade och naturliga talet" och någon sa t.om att det var roligt med "en van talare". ha, ha....
Det som varit mindre roligt är att den jag helst velat delat det här med inte längre intresserad av vad jag gör eller längre en del av mitt liv och det gör så ont. Sen den 17/6 är vi inte heller längre gifta rent juridiskt, skilda i ordets rätta bemärkelse har vi ju varit över två år nu eller kanske ännu längre? Har hoppats att skilsmässan skulle bidra till ett avslut och att jag skulle må bättre men jag vet inte om det fungerat så bra. Jag är verkligen inte hel utan honom, han har varit halva jag så länge. Han fattas mig.
Kommentarer
Trackback
