Det behövs inte så mycket....

Tänk att något så enkelt som att sjunga några sånger kan bli till stor glädje. Idag var jag och sex goda vänner som tycker om att sjunga (ingen skönsång direkt, vi är bara glada för att få sjunga) på tre olika äldreboenden och sjöng lite julsånger. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser hur uppskattat det är. Många dementa som har tappat talet och möjligheten att kommunicera har ju ofta kvar sånt som det lärt tidigt i livet t.ex sånger och ramsor. Vi såg fler som vanligtsvis inte säger något sjunga med i sångerna och se ut att må bra, så roligt.
Att glädja andra är ju verkligen någonting som slår tillbak på en själv på ett positivt sätt, man blir själv glad.
Här där jag bor är det ca-25 grader, det är lite olika bud från vänner och bekanta runt omkring. Det känns lite föör kallt men vackert är det, nästan så det nästan gör ont.
I kväll är det ju trettondagsafton och jag bär på nåt slags hemlig dröm att få gå på trettondagsbal. Vet inte om sådana verkligen existerar men det låter så tjusigt. Dansa kan jag ju inte heller så det kanske inte spelar någon roll.
Jo, det spelar nog roll, vill verkligen på bal och en röd svepande klänning ska jag ha på mig, någon gång....




Bilden är tagen när jag cyklade hem från jobbet igår morse.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0