Ljus....


Idag var det inte en så här fin solnedgång men tror det kommer fler framöver.

Är så mycket bättre i ryggen efter några dagars plåga och tänker på att det är så lätt att glömma bort att vara tacksam för varje dag jag kan kliva ur sängen, sköta min hygien fixa min frukost och äta den själv och slippa ha ont.
Runt omkring mig spirar kärleken och jag är så glad för mina vänner som "drabbats" men mitt i glädjen finns också andra som förlorat sin kärlek och jag gråter med dem. Funderar om man inte längre ska tro på lvslång kärlek men jag väljer ändå att göra det och hoppas att jag också ska möta den och då ska det räcka till "döden skiljer oss åt"


























Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0