Att vänta på någon man älskar och dö utan att han kommit....

Igår morse innan jag gick hem från mitt arbete var jag in till A, snart 98 och sa farväl då jag förstod att vi inte skulle träffas mer. Jag vet inte om hon var medveten om det men jag kramade henne försiktigt, la min kind mot hennes och pussade henne i pannan. I tisdags när jag kom sträckte hon armarna mot mig och kramade om mig länge men nu var kraften slut och blicken tom. Länge har hon väntat på "sin pojke", att han skulle komma och besöka henne men han har inte kommit. Många gånger när jag kommit in till A har hon legat med bilden av sonen i sina händer och det har skurit hjärtat när jag sett sorgen i hennes ögon över  saknaden efter hennes barn för det är ju det han är. Fast man blir en vuxen man, så är så är man alltid sina föräldrars barn och finns allra närmast  sin mammas hjärta. Igår kväll fick jag meddelande av min arbetskamrat att A. fått somna in lugnt och fint men sin pojke fick hon inte träffa......







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0